lördag 10 juli 2010

Politikens gränspoliser

På fredagskvällen äntrade en något matt Göran Hägglund scenen i Almedalen. Det var tydligt att veckans kamp mot en kraftig magsjuka hade tagit något på krafterna, men innehållet i talet var det inget fel på.

Hägglund valde att inleda talet med ett internationellt perspektiv och tala om situationen på Kuba och de politiska fångar som nu utvisas ur landet på grund av sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är bra att Hägglund så tydligt markerar att människovärdet gäller överallt och att vi alla har ett ansvar för att stå upp för våra medmänniskor oavsett var i världen de finns.

En stor del av talet ägnades till att återknyta till den diskussion om verklighetens folk som Hägglund inledde förra året. Han betonade att det är viktigt att fortsätta debatten om var politikens gränser går och att arbeta för att skapa mer utrymme för enskilda, familjer, organisationer och företag att bestämma själva. Kristdemokraterna, menade Hägglund, bör vara en sorts politikens gränspoliser.

I sitt tal passade han även på att utlova en rad reformer på välfärdens område, bland annat att det ska införas en väntetidsgaranti på akuten: ingen ska behöva vänta mer än fyra timmar.

Anne Brynolf på Dagens Nyheters ledarsida har redan hunnit kritisera Göran Hägglund för de utlovade reformerna. Hon tycker att en lagreglerad timgaranti på akuten ligger bortom politikens gränser.

Brynolfs spydiga kommentarer får nog snarare ses som ytterligare ett utslag av en vänsterinriktad tyckarelits ovilja att förstå vad debatten egentligen handlar om. Självklart har politiken ett ansvar för kvaliteten i den gemensamt finansierade välfärden. Allt annat är otänkbart eller menar Brynolf att vi ska skicka miljarder av skattebetalarnas pengar in i sjukvården utan att ställa några krav på vad medborgarna ska få tillbaks?

Även om Dagens Nyheters ledarredaktion verkar vilja ge Göran Hägglund rött ljus så får han en klart lysande grön lykta av mig.

Bookmark and Share

Skriven av: Magnus Kolsjö kl. 08:19
Kategori: Almedalstal, Frihet för familjer och enskilda
View Comments

fredag 9 juli 2010

Det gränslösa seminariet

Samtidigt som Kristdemokraterna på vårt seminarium diskuterade inom vilka gränser politiken ska hålla sig och den frihet och ansvar som vi måste ge enskilda så anordnades ett fullständigt gränslöst seminarium kring en röd-grön antologi: ”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras”. De unga röd-gröna tänkarna ser ingen gräns för vad politiken ska lägga sig i. Samhällsgemenskap ska skapas genom politiska styrmedel. Ali Esbati menar till exempel att stora samhälleliga ingrepp behövs för att trygga en hållbar utveckling och att skatterna obönhörligen måste höjas.

Stina Oskarsson uttrycke sin avsky för valfriheten och sa att valfrihet inte ska premieras utan begränsan. Som en följd av detta uttalade hon sitt gillande för Mona Sahlins tal om att vi behöver mer politik, inte mindre. Genom att säga att tillväxten måste bekämpas rev hon ner seminariets största applåd.

Ett rött kort för den unga röd-gröna ”förnyelsen” kan slutligen motiveras med citatet ”alla kommer att dö en plågsam död om vi inte kommer bort från tillväxtsamhället”.

Bookmark and Share

Skriven av: Samuel Sunesson kl. 17:08
Kategori: Ekonomi och finansmarknad, Fritt näringsliv, Människor och politik
View Comments

Europeisk identitetskris?

Finns det en europeisk identitet? Frågan ställdes under (G) som i Guds morgonseminarium på fredagen om tro och värderingar i Europa. För den samlade panelen – Ulf Jonsson, jesuitpater, doktor i religionsfilosofi och chefredaktör för tidskriften Signum, Fredrik Malm (FP), riksdagsledamot, Peter Weiderud (S), ordf Broderskapsrörelsen och Lena Ek (C), Europaparlamentariker – var det en rörande enighet om detta.

För Ulf Jonsson handlade den europeiska identiteten om ett antal idésträngar som hämtade inspiration från den romerska och grekiska kulturen samt kristendomen och upplysningsfilosofin. För Lena Ek handlade identiteten inte om geografiska gränser utan mer om ett ”state of mind”. Peter Weiderud betonade att denna identitet måste vara mångfacetterad – eftersom Europa inte är homogent – och inkluderande. Fredrik Malm trodde att den europeiska identiteten kommer att bli starkare ju mer europeiska medborgare rör sig över nationsgränserna.

Panelen var också enig om att identitetsfrågan inte får kidnappas av fundamentalister – varken av religiösa eller icke-religiösa – för att stänga ute människor. Ulf Jonsson menade att religiös fundamentalism ofta är en reaktion på att religiösa grupper blir ideologiskt och socialt marginaliserade. Fredrik Malm fyllde i att i Europa finns det en växelverkan mellan till exempel ökad islamism och islamofobi.

Lena Ek, som har en bakgrund som folkrättsjurist, diskuterade avgränsningen mellan religionsfrihet och andra mänskliga rättigheter. Man kunde däremot inte lagstifta om tvingade åtgärder för eller emot religiösa symboler – vilket även övriga paneldeltagare höll med om. När det gällde bärandet av burka eller niqab av olika yrkesutövare tyckte hon däremot att det borde finnas vissa yrkesregler – utifrån både hygieniska och säkerhetsmässiga skäl.

Diskussionen ledde inte till förslag om övergripande lagstiftningsåtgärder som lösning på frågor om europeisk identitet. Man betonade istället det fria utbytet av idéer och åsikter vilket ger seminariet ett grönt ljus.

Ulf Jonsson argumenterade för att religionen behöver vara en accepterad samhällsaktör. Han påpekade att det i Lissabonfördraget finns inskrivet att det måste finnas en pågående dialog mellan EU och de religiösa samfunden. Jonsson hänvisade också till den ateistiske filosofen Jürgen Habermas som är en stark förespråkare av att religionen behöver ta en plats i samhället som en motor för värderingar. Det okränkbara människovärdet har också sitt ursprung i den kristna traditionen, ansåg Habermas.

Habermas menade att en kultur utan religion kommer leda till ekonomism – ett samhälle där allt mäts i pengar. Istället behöver man värna de grundläggande värderingarna som kommer från det judisk-kristna arvet, avslutade Ulf Jonsson.

Bookmark and Share

Skriven av: Jacob Rudolfsson kl. 17:02
Kategori: Frihet till eller frihet från religion, Människor och politik
View Comments

Eget sparande är också välfärd

Under Finansdepartementets seminarium ”Eget sparande är också välfärd” varvades tips för en lyckad privatekonomi med större samhällsperspektiv på sparande och skuldsatthet i dagens Sverige. Utgångspunkten sattes av finansmarknadsminister Mats Odell, att välfärd är ett vidare begrepp än att bara omfatta skattefinansierade tjänster. Det är hushållsekonomi, privatekonomin, boendesituationen, hälsa, arbetssituationen, utbildningsnivå – allt detta påverkar välfärden för den enskilde.

Det handlar om friheten att råda över sin egen tid och förverkliga sina drömmar. Regeringen har i fyra steg sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagarna i Sverige. Pensionärerna har fått sänkt skatt i tre steg. Samtidigt har skuldsättningen för hushållen ökat väldigt kraftigt genom främst blancolån, konsumtionslån och framförallt boendelån har skjutit i höjden. På ett sätt har vi generellt aldrig haft så ekonomiskt starka hushåll, men samtidigt hamnar fler och fler i betalningssvårigheter.

Under seminariet diskuterades vad den ökade skuldsättningen betyder för samhället och vem bär ansvaret när det går snett. Eget sparande är också välfärd, så frågan är hur man som privatperson kan öka sina ekonomiska resurser och på så sätt få en ökad välfärd.

De förslag som laded på seminariet kring vad som kan göras för att hjälpa människor att skapa sig en sund privatekonomi handlade om utbildning och att motivera människor till kloka beslut. Konsumtionssamhället och enkelheten att ta lån har minskat många människors villighet att spara, det finns en utbredd leva-för-dagen-attityd till hur man använder sina pengar. Det krävs därför enligt seminariedeltagarna en attitydförändring. Redan i skolan behövs utbildning. Privatekonomi borde därför vara ett obligatoriskt skolämne.

Andra förslag är att öka kvaliteten på rådgivningen som finns i kommunerna samt införa en skyldighet att erbjuda rådgivning inom 30 dagar, att inrätta ekonomivård, dit man liksom till sjukvården kan komma direkt när man får betalningssvårigheter eller andra ekonomiska problem.

Det ligger mycket i att välfärd är långt mer än vad stat och kommuner betalar ut. Välfärd skapas inte minst av människors egna ansträngningar och bra val. Seminariet handlade om hur vi ska få en breddad välfärdsdebatt så att människors eget ansvarstagande ökar och att människor får verktyg för detta. Temat och de förslag som kom fram på seminariet är helt i linje med att tillerkänna människor makt över sin vardag och i beslut som rör sitt liv. Få saker är så personliga och kökbordsbundna som hushållsekonomin. Här måste människor få utrymme, men också hjälp, att ta kontrollen över sin egen ekonomi. Utbildning, rådgivning och annan form av stöttning i skolan, från banker och myndigheter ger stöd till människor och innebär att politiken håller sig inom rimliga gränser på området för privatekonomi. Grönt ljus.

Bookmark and Share

Skriven av: Politikens Gränser kl. 15:39
Kategori: Ekonomi och finansmarknad
View Comments

Politiken griper in i människors liv

Så var det så dags för Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin att tala i Almedalen. Hon inledde med en retorisk fråga: Varför ska vi bry oss om varandra? Vidare löd orden: Politik är på riktigt, den griper in i människors liv. Tydligare än så kan det inte sägas. Att bry sig om varandra handlar, enligt Socialdemokraterna, om att politik är på riktigt och att den ska gripa in i människors liv. Omtanken om varandrar reduceras till politiska ingrepp i människors vardag. Borta är det civila samhället, familjen och de små gemenskaperna . Här är det den sociala ingenjörskonsten som ska skapa ”Möjligheternas land” där människor får sina drömmar tillrättalagda av klåfingriga politiker.

Här häcklades bland annat vårdnadsbidraget, som ett kristdemokratiskt särintresse, och som genomförts ” trots att all erfarenhet talar emot”. Vems erfarenhet som i sin visdom kommit fram till att vårdnadsbidraget är så fruktansvärt nämnde förstås inte Mona Sahlin men man får anta att det rör sig om något Myrdalstroende orakel på Sveavägen 68.  I talet utlovades också skattepengar till det mesta förutom till företag som kan tjäna pengar på vård.

Sammantaget rörde det sig om en klasisk socialdemokratiska löfteskarusell,  alla  åt alla och gratis glass åt alla barn. Det vill säga de barn och de föräldrar som gör som politikerna och Mona Sahlin vill. Alla andra blir utan. En sådan inställning kan förstås inte resultera i något annat än det rödaste ljuset av dem alla.

Bookmark and Share

Skriven av: Fredrik Hardt kl. 07:58
Kategori: Almedalstal, Frihet för familjer och enskilda, Människor och politik
View Comments

torsdag 8 juli 2010

Kulturrelativism och religion – i politiken och i det offentliga Sverige

Många politiska frågor tangerar religion och utövning av religion i den privata och i den offentliga sfären. Utifrån ett perspektiv om politikens gränser blir frågan hur lagstiftningen ska hantera religionsuttryck i dagens moderna, och sekulära, svenska samhälle. Vad är önskvärt att reglera, vad ska politiken lägga sig i och hur avvägs intressena av religionsfrihet och likabehandling i en konfliktsituation?

Dessa och flera frågor behandlades under två seminarier under Almedalsveckans torsdag. Både representanter från Humanisterna, Claphaminstitutet och riksdagsledamöter från samtliga partier debatterade religionens betydelse och önskvärda inverkan. Att religionsfrihet är grundläggande och att dess grundlagsskydd måste värnas är något samtliga debattörer kunde enas kring. Men hur ska man politiskt hantera situationer där religionsfrihet ställs mot yttrandefrihet, rätten till likabehandling, jämställdhet och andra utsatta gruppers fri- och rättigheter?

Skiljelinjerna blir här tydliga mellan de olika grunduppfattningarna kring religionens relevans, både i politiskt framförda åsikter och i åsikter utifrån olika religiösa uppfattningar. Det intressanta är att politiskt liberala och vänsterorienterade företrädare verkar enas kring viljan att religionen inte ska få ta sig några uttryck i det offentliga rummet. Religion ska vara en privatsak och ska utövas i hemmet och på religiösa sammankomster. Slutsatsen blir att allt av traditioner och kultur som härrör från religiöst håll är negativ om den inte väljs själv av individen. Därför menar man att en politisk styrning krävs för att upprätthålla neutralitet och frihet från religionsutövning i offentliga sammanhang.

Vissa grundsatser är nog alla överens om. Att politik och religion ska hållas isär. Att kyrkan ska vara skild från staten. Att varje människa har rätt att välja att utöva eller att inte utöva en religion. Men ska politiker verkligen förbjuda religiösa uttryck i samhället? Leder det till religionsfrihet att begränsa religionsutövning? Det blir utifrån den argumentation som fördes både från liberalt och vänsterradikalt håll tydligt att den religionsfrihet som ska eftersträvas i politiska beslut är frihet från religion. Denna hållning innebär inte bara en feltolkning av religionsfrihetsbegreppet; religionsfrihet är per definition frihet till religion. Men dessutom vill man med politiska verktyg förbjuda alltifrån konfessionell utbildningsverksamhet till andra kulturers sätt att hälsa och klä sig.

I en iver att skapa neutralitet i det offentliga följer en stor risk för begränsning av människors handlings- och valmöjligheter. Viljan att ge alla lika förutsättningar att välja efter sin egen övertygelse blir i praktiken ingenting värd om man förbjuder människor att i samhället uttrycka sin religion i ord och handling. Religiös och kulturell pluralism är grunden både för värderingarna i vårt samhälle och för varje individs möjligheter att faktiskt välja att tro eller inte tro.

Man säger att religiösa argument inte får grunda politiska beslut, att religion och politik inte får blandas ihop. Samtidigt är det just en sådan sammanblandning man gör! Om politiska beslut ska begränsa människors utrymme till religionsutövning, blandar man ju i högsta grad in politiken i religionen. Politikens gräns är tydlig vad gäller religionsfrågor – den bör alltid gå så långt bort som möjligt. Religionsfriheten är, detta kan inte betonas nog, skyddad i grundlag, till skillnad från många andra intressen. Men visst kan religionsfriheten inskränkas. Självklart ska man inte kränka människor i religionens namn och anse sig ha grundlagsskydd. Självklart kan yttrandefrihet anses väga tyngre än religionsfrihet. Slutsatsen är dock att politikens uppgift är att skapa frihet till religion, att ett minimum av regler ska styra människors utrymme att utöva sin religion och att viljan att lagstifta bort religionens inverkan i samhället är att gå långt utöver politikens gränser. Däremot ska man inte hamna i det motsatta diket, såsom Claphaminstitutet verkar luta, att lagstifta emot religionskritik. Då lägger ju politiken sig i yttrandefrihetens gränser. Det är lika illa. De flesta deltagare på seminarierna om religionsfrihet får därför ett rött ljus.

Bookmark and Share

Skriven av: Politikens Gränser kl. 18:42
Kategori: Frihet till eller frihet från religion
View Comments

Företag där ingen behöver vara ”perfekt”

Människor som har svårt att få arbete på grund av funktionsnedsättningar, rehabiliteringsbehov eller av andra orsaker har lett till nya sorters företag – så kallade arbetsintegrerade sociala företag. Alla som vill ska kunna jobba.

De Sociala arbetskooperativens intresseorganisation, SKOOPI, anordnade seminariet Socialt företagande vidgar arbetsmarknaden, med syftet att belysa hur politiken, myndigheter och intresseorganisationer kan stödja utvecklingen av det sociala företagandet.

Många av de förslag som återgavs under seminariet var upprepningar av den handlingsplan som regeringen presenterade i april. Den handlar bland annat om att tydliggöra möjligheterna till ekonomiskt stöd, undersöka olika finansieringsmodeller samt kartläggning av hinder och möjligheter för sociala företag att delta i offentlig upphandling.

Göran S Persson (S) signalerade att han vill ha en sorts statlig riskkapitalfond för sociala företag, då de som startar dessa behöver extra stöd. Men Christina Rosengren Gustafsson från Arbetsförmedlingen, pekade på att det redan finns starta eget-bidrag.

Moderaten Elisabeth Svantesson poängterade att sociala företag bör bli en näringspolitisk fråga så att det blir konkurrensmässigt. Det politiker behöver dra lärdom av från branschen är vad som är framgångsfaktorer, hot och barriärer.

Jag ger seminariet grönt ljus eftersom för att underlätta för sociala företag är minskat regelkrångel så att mer människor finner det mödan värt att starta nytt och anställa medarbetare. På så sätt uppmuntrar man människors entreprenörskap.

Alla måste få känna sig behövda. Att sänka arbetslösheten handlar inte bara om samhällsekonomi, det är lika mycket en fråga om en meningsfull tillvaro och egen försörjning. Kristdemokraterna vill ha ett samhälle som tar vara på människors möjligheter och inneboende förmåga.

Bookmark and Share

Skriven av: Jacob Rudolfsson kl. 18:28
Kategori: Fritt näringsliv, Människor och politik
View Comments

Det stora skattesänkarseminariet

Skattebetalarnas förening anordnade ett panelsamtal med SACO, Motormännen, Villaägarna, Företagarna samt en represant vardera för Folkpartiet och Miljöpartiet. Alla organisationer föreslog sina respektive sänkningar av olika skatter eller oro för höjda skatter. Generellt så fanns en oro för ett regeringsskifte med höjda skatter som följd.

De politiska representanterna visade tydligt på skillnaden kring hur Alliansen och oppositionen tänker kring skattepolitik. Gunnar Andrén (FP) frågade sig vem inkomsterna faktiskt tillhör. En helt klart berättigad fråga. Vi måste inse att skatter är något som tas från människor inkomster. Med mer pengar kvar efter skatt ökar människors frihet och även egna ansvar. Helena Leander (MP) uttryckte att regeringens genomförda skattesänkningar innebar att vi ”tagit pengar” från det offentliga.

Vidare menade Helena Leander att oppositionens förslag på införande av fastighetsskatt endast innebär en omfördelning av skatten. Vän av ordning undrar ju hur det då kommer sig att statens intäkter väntas öka med anledning av reformen. Vidare så vet man ännu inte hur en ny förmögenhetsskatt ska utformas, mer än att den tydligen inte ska få några negativa konsekvenser. Hon verkade inte själv alls speciellt övertygad om att det kommer att gå. Jag kan inte annat än dela denna tvekan och ger de röd-grönas skattepolitik får rött ljus!

Bookmark and Share

Skriven av: Samuel Sunesson kl. 18:25
Kategori: Ekonomi och finansmarknad
View Comments

Hur röstar troende?

Panelsamtalet ”Röstar troende annorlunda” hos (G) som i Gud lyfte flera intressanta frågor. Alltför många människor tolkar religionsfrihet som frihet från religion istället för frihet till religion. För Kristdemokraterna är det självklart att människors tro ska respekteras. Att människors tro kan påverka hur de röstar är en självklarhet. Sedan ska politiken förstås inte lägga sig i religionsfrågor och religiös övertygelse bör inte användas i politisk argumentation.

Désirée Liljevall (S) som representarade Humanisterna menade att religion ska vara en privatsak som inte ska påverka politiska ställningstaganden. Thomas Idergard från Timbro menade istället att religion är en personlig sak (till skillnad från privat) och att en person med en religiös övertygelse inte är en hel person om övertygelsen inte får några konsekvenser när man tar olika beslut.

På själva frågan om troende röstar annorlunda menade forskaren Magnus Hagevi att statistiken tydligt visar att det är så. På frågan om varför pekade han på vissa historiska och kulturella aspekter, exempelvis att det ofta har varit centerkvinnor som ordnat kyrkkaffet i Svenska kyrkan vilket gett starkt centerstöd bland aktiva där. Niklas Piensoho, pastor i Filadelfia Stockholm, menade att nätverken också har en stark påverkan. Finns det medlemmar i en församling som är aktiva i ett visst parti så påverkar det förstås hur de röstar.

De flesta deltagarna får grönt ljus men Humanisterna har alltför stor vilja att begränsa religionsfriheten. Då är Thomas Idergards tanke mer intressant: ”En sekulär stat, men inte ett sekularistiskt samhälle”.

Bookmark and Share

Skriven av: Samuel Sunesson kl. 18:23
Kategori: Frihet till eller frihet från religion
View Comments

Bistånd till människovärdets försvar

Idag har jag varit på två seminarier som berörde HBT-frågor i ett internationellt sammanhang. Humanisterna hade rubriken ”Kvinnors utsatthet i religiösa sammanhang” där abortförbudet togs upp. Utöver det fokuserade seminariet främst på HBT-personers situation i Uganda. I Uganda lades för ett år sedan ett lagförslag på en angiverilag där alla medborgare ålades att uppge om de misstänkte att någon vara homosexuell. Lagförslaget föreskrev också att homosexualitet skulle vara straffbart med döden. Lagen gick efter internationella påtryckningar inte igenom.

Det andra var ett seminarium som ordnades av Sida och RFSL som fokuserade på hur svenskt bistånd kan hjälpa HBT-personer i utvecklingsländerna. På båda seminarierna framkom vikten av att den svenska staten tar sitt ansvar och belyser HBT-personers situation i policydokument och strategier, men att detta kan göras i än större utsträckning. Likaså bör det ske i nära dialog med de enskilda organisationerna som ofta har kontakter och kunskap om situationen i de specifika länderna. I Uganda fallet lyssnade staten på den internationella kritiken, det visar vikten av att lyfta frågorna inom ramen för FN, och tillsammans vara kritisk mot integritetskränkande lagstiftningar såsom exempelvis angiverilagar.

Båda seminarierna får grönt ljus då det är viktigt att svenska staten tar sitt ansvar på områden som handlar om att värna människovärdet, det handlar om att ta ett steg framåt för att skydda svaga och utsatta.

Bookmark and Share

Skriven av: Caroline Szyber kl. 18:17
Kategori: Internationell solidaritet
View Comments


Warning: fsockopen() [function.fsockopen]: php_network_getaddresses: getaddrinfo failed: Name or service not known in /home/.sites/16/site186/web/wp-includes/class-snoopy.php on line 1148

Warning: fsockopen() [function.fsockopen]: unable to connect to twitter.com:80 (php_network_getaddresses: getaddrinfo failed: Name or service not known) in /home/.sites/16/site186/web/wp-includes/class-snoopy.php on line 1148